mitt magiska liv – en blogg med magen i fokus

Jag heter Emmy och har sedan i mina tidiga tonår haft problem fram och tillbaka med magen. Den här bloggen handlar om min resa fram till idag och hur jag lever idag som 30-åring med flera diagnoser. Jag kommer att dela med mig av tips och t.ex. recept på mat som är bra för magen. Min förhoppning är att kunna hjälpa andra på vägen som har liknande problem.

Tröttsamma kommentarer

1 Comment

Att äta specialkost i sociala sammanhang är en utmaning i sig. Nu förstår jag ännu mer hur min kära sambo har känt sig då han fått kommentarer kring sin glutenfria kost. Min sambo är glutenintolerant och är tvungen att äta helt glutenfri kost. Det innebär att bröd och bakverk av de flesta slag måste bytas ut mot glutenfria alternativ samt mat som pasta, lasagne, ströbröd, panering m.m.. Själv äter jag också numera glutenfritt eftersom min mage mår så mycket bättre av det, jag är känslig mot gluten främst vetemjöl men är inte glutenintolerant som min sambo.

Ständigt möts vi av kommentarer på kalas och liknande: “Åhhhh får du en helt egen kladdkaka själv?” och “Awwww vad lyxigt att du får en helt egen kladdkaka själv, det är inte så synd om dig att vara glutenintolerant ändå”. “En fördel med att inte tåla gluten är ju att man går ner i vikt” är också en av de tanklösa kommentarerna som min kära sambo fått höra. För det första så vill jag säga såhär: Det är så enkelt att säga saker som man inte vet hur det känns förrän man upplevt det själv själv, men att kunna förstå och känna vad en annan person verkligen känner är inte lika enkelt. Senast igår fick jag kommentaren “Åh får du en helt egen kaka själv?”. Det var i samband med en fest i kyrkan där jag jobbar och kommentaren var inte menat att vara elak på något sätt, ofta fälls såna här komentarer rent på skoj. Men för oss som får höra dem blir det tröttsamt, uttjatat och inte speciellt kul i längden.

På gårdagens fest bjöds det på fina kladdkakor dekorerade med färgglada non-stop och färgglatt strössel, väldigt inbjudande. Jag fick en kladdkaka jag också, den var inte dekorerad som de andra men den var väldigt kladdig och god. Många gånger är de glutenfria alternativen dock väldigt trista, det är överlag mycket torrare än vanliga produkter och inte alls lika luftiga och porösa. Jag har ett val: Jag kan välja att äta produkter med vetemjöl men jag väljer att inte göra det eftersom jag vet att min mage mår sämre då. En del personer har inget val, om de äter produkter som innehåller gluten förstörs deras tarmslemhinna och det tar flera månader för den att läka om personen ätit gluten en gång. Jag vill ta dessa personers parti, och även alla andra som tvingas avstå från produkter p.g.a. allergier. Till er som kan smaska i er vad som helst vill jag säga: Tänk på vad ni säger för ni vet inte alls hur andra personer känner. Tänk på alla gånger dessa personer tvingas se på när andra äter något gott och det inte finns något annat alternativ, då får man glatt se på, inte mycket mer att göra!

Under hösten 2012 då jag började äta mjölkfritt och produkter utan vetemjöl har varje torsdag vid våra personalsamlingar blivit allt tristare. Att samlas kring ett fikabord är ju något som är trevligt, mysigt och socialt men då man ibland bara tvingas se på känner man sig utanför. På mitt jobb turas vi om att ansvara för fikat varje vecka. När det är jag som ansvarar ordnar jag mjölfritt och glutenfritt till alla alternativt något till mej själv och “vanligt” fika till de övriga. Jag får anstränga mej för att alla ska få fika, men det är inte samma som gäller för alla. Ibland får man höra att det glömt fixa något till mej, ibland säger ingen nåt alls utan alla smaskar bara i sig som de kan äta och talar högt om hur gott det är. Tack och lov så finns det vissa på mitt jobb som verkligen anstränger sig, bryr sig och frågar vad jag kan äta o.s.v. och så ordnar det något till mig. Sådant värmer och glädjer mej verkligen för då känner jag mej som en i gänget igen. Detta kanske kan låta löjligt men man inser inte hur social en sån här grej är förrän man hamnar i en sån här situation. Det blir liksom inte riktigt samma sak när jag ska fixa mitt eget fika varje vecka då vi egentligen ska turas om. Jag får bekosta fika varje vecka och jag känner mej inte med i “fika-gemenskapen” då. Till er som möter personer med olika matallergier, nu talar jag utifrån mej själv men kan tänka mej att många instämmer: Man blir så glad av att någon har ansträngt sig för ens skull. Om någon har ordnat ett alternativ som ser minst lika inbjudande och gott ut som de andras alternativ. Och till er som kanske känner sig träffade, som någon gång kommenterat i stil med det jag nämnt ovan: Skippa kommentarerna, det kanske räcker med att bara säga “Åh din mat/kaka osv ser också god ut”. Om man nu måste säga nåt.

Tjingeling från mig som var på gnällhumör ikväll!

Advertisements

One thought on “Tröttsamma kommentarer

  1. Vilken bra beskrivning! Som hämtat ur mitt liv! Tack för att du satt ord på hur det känns och upplevs.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s